Ledarskap kommer underifrån men chefskap blir man tilldelad. Man måste med andra ord förtjäna sitt ledarskap. Som chef har jag alltid haft både ansvar och befogenheter för såväl personal som min egen utveckling som ledare.

Nu har jag även testat rollen som konsult och lärare på en arbetsmarknadsutbildning för ungdomar. Rollen innebar dock ingen formell makt och därmed var det mycket svårare att påverka och kunna medverka till bättre uttagningskriterier och högre kvalitet och status på utbildningen.

Lärdomen efter detta uppdrag är att konsulterna ”fria” liv utan styrmedel att påverka inte är så fritt. I alla fall inte om du vill påverka ditt jobb och åstadkomma förändringar som kan leda till bättre resultat och trivsamma arbetsplatser.

Ord har makt att förändra, är EtiQues ledord, men det är också väldigt bra med formell makt om du vill åstadkomma en förändring.

/Gunilla

Varför är det så svårt att få gehör för nya insikter efter en extern kurs? Du kommer hem från en chefsutbildning full av entusiasm och lust att förändra saker till det bättre både i organisationen och  hos dig själv. Men när du försöker få med dig dina medarbetare  möts du bara av ett ljumt intresse och ingen verkar förstå vilka bra idéer och nya insikter du har fått på kursen som kan leda till förbättringar på jobbet.

Det är här insiktskurvan kan hjälpa dig. Den är exponentiell över tiden och eftersom du ligger före dina medarbetare i den här kurvan har du insikter och sammanhang som för dej verkar självklara och som du vill att din omgivning också ska förstå. Men de har knappt börjat fundera i samma banor som du och de behöver också tid. Om du utifrån det synsättet försöker få till en förändring på din arbetsplats så förstår du att det kan ta tid innan alla är med på båten och att alla (nästan för en del vill aldrig ha någon förändring) inser fördelarna med de förändringar du vill åstadkomma.

Sens moral är att inte ge upp när du vill förändra något till det bättre. Konsten är i stället att berätta för de andra utifrån var de befinner sig på insiktskurvan. Då kommer du så småningom att få med dina medarbetare och de känner en delaktighet i de förändringar som sker.

Gunilla

Jag läste ett intressant inlägg om hur chefsprogram i organisationer snarare kan fjärma än närma chefer och medarbetare. Det fick mig att fundera och till viss del  håller jag helt med om vad Sten skriver i sin blogg om stora organisationer och deras satsningar på interna utbildningsprogram.

http://chefsbloggen.blogspot.com/2009/12/ledarskap-chefsprogram-kan-vara.html

 Jag har själv varit med om både chefsutbildning och medarbetarutbildning internt och det kan vara svårt att våga ta upp viktiga frågor inom organisationen. Ta som exempel att högsta ledningen inte leder verksamheten på ett affärsmässigt och personalmässigt godtagbart sätt. Vem vågar ta upp de frågorna och belysa dem på den interna utbildningen? Jag tror att det är få som gör det eftersom både personal och chefer är i beroendeställning till högsta ledningen.

Det finns ändå chefsutbildningsprogram som kan fungera mycket bra om den bedrivs utanför organisatioonen och det är flera chefer från olika företag/organisationer som deltar. Om ett sådant chefsprogram har s.k.  intern tystnadsplikt och deltagarna vågar ta upp frågeställningar som berör deras chefskap så kan dessa personer utvecklas och växa som chefer. Det betyder att de kommer tillbaka till sitt företag med ökad insikt om att chefer möter samma typ av problen oavsett bransch och att det finns metoder att bemöta problemen. Ofta är man taggad  också och vill  få personalen och ledning med på de förändringsförslag som man kan ha med sig i bagaget efter en bra chefsutbildning.

Att det sen kan vara svårt att förmedla sin nya kunskap hemma på kontoret är en annan historia.

Gunilla

Vad är det här för en månad egentligen? En transportsträcka till julmånaden? En månad för eftertanke och vila? En månad som finns bara för att uppskatta alla andra månader på året? Alla vackra höstlöv har blåst bort, dimman ligger som en blöt duk över oss, människor hukar i blåsten och skyndar in. Mörkret sänker sig redan vid fyra-femtiden på eftermiddagen.

Finns det inga ljusglimtar?
Jovisst, en riktigt stor och lysande stjärna har tänts den gångna veckan. En man med stor karisma och fantastisk retorik har fått människor i stora delar av världen att känna hopp och förväntan och att framtidsdrömmar kan slå in.  

Jag lyssnade på Barack Obamas segertal på radion dagen efter presidentvalet. Det var helt lysande. När jag inte samtidigt såg bilden på en snygg man i sina bästa år så blev rösten och innehållet det som fångade min uppmärksamhet. Talet var så enastående att håren reste sig på armarna och jag fick nästan tårar i ögonen. Jag hoppas innerligt att han blir en lika fantastisk ledare som han ger intryck av.

Världen behöver goda ledare, speciellt i vår tid med finanskraschar, konkurser och terrorkrig. Jag tror att människor längtar efter en bättre värld. Men makt är tyvärr korrumperande. Det finns många duktiga ledare som efter att ha suttit i maktens korridorer, tappar sin övertygelse och drivkraft för det goda och i stället börjar utnyttja makten för egen vinnig. 

Men idag är han min ljusglimt och hopp om ett gott och tydligt ledarskap, President Barack Obama.
Gunilla