Så drastiskt kan det kännas när du blir av med ditt jobb och plötsligt står där utan den identitet som ett jobb innebär. Har du dessutom haft ett chefsjobb kan avgrunden kännas ännu djupare och bredare och kräva ännu mer kraft och styrka av dig innan du har kravlat upp till kanten igen.

Kanske inte jobbet var ditt drömjobb men du höll fast vid det för det gav dig status och pengar och att bryta upp är inte alltid så enkelt. Att någon annan tar beslutet åt dig och säger att du inte ska vara kvar känns ofta som ett misslyckande även om det är en chans att göra det du vill göra med ditt liv. Men innan du kommer till den insikten kommer du att möta olika reaktioner både hos dig själv och hos din omgivning.

När jag miste mitt chefsjobb p.g.a. omstruktureringar var det svårast att möta dem som hade stått bakom beslutet och som samtidigt var mina kära kolleger. Svårt att tackla känslan av att känna sig sviken samtidigt som förnuftet sa att det som händer är en logisk följd av beslutade neddragningar. Det fanns också arbetskamrater och vänner som gav mig massor av feedback och positiv energi vilket hjälpe mig att förstå att jag hade gjort ett bra jobb och att jag fick en möjlighet att gå vidare och göra något annat.

Känn dig inte besviken för att en del personer förändras gentemot dig.  Det kan vara din syn på dig själv som förändras och du kan behöva skapa dig en ny plattform att stå på när du möter nya och gamla kolleger. Tänk på att dina vänner gillar dig för att du är du och inte för att du har ett visst jobb.

Oavsett om avgrunden nyss har öppnat sig eller om du är på god väg att klättra upp kommer du att se alla möjligheter som ligger framför dig när du står där uppe på kanten igen. Med nya erfarenheter och insikter i bagaget är du  ännu mer rustad för nästa utmaning i livet.

Glöm inte att du är unik och alldeles underbar:)

Gunilla

Hamnar dina medarbetare i försvarsställning och tar till bortförklaringar när du ger feedback? Eller lyssnar de på dig, förstår din kritik och visar ett förändrat beteende? Då har du verkligen gett konstruktiv kritik. Om du inte åstadkommer förståelse och förändring kommer din kritik istället att göra mer skada än nytta. Tänk noga igenom vad du ska säga och hur du ska säga det innan du säger något alls.

Här kommer några användbara tips.

1. Ta upp problemet direkt när det är aktuellt.

2. Hantera ett problem i taget.

3. Leverera inte kritik när du själv är arg.

4. Kritisera aldrig någon inför andra.

5. Fråga ”varför” i stället för att peka på fel hos den andre.

6. Undvik ”alltid” och ”aldrig”, de leder oftare till bråk än lösning.

7. Kritisera bara problem och beteende som kan förändras.

8. Du måste kunna möta ilska hos den andre utan att själv bli arg.

9. Kom ihåg att det är handlingen inte personen du kritiserar.

10. Avsluta gärna med att säga något positivt också.

Testa det här nästa gång du tänker kritisera någon av dina medarbetare. Viktigast av allt är ta i problemet när det uppstår, Det går inte att vänta till nästa medarbetarsamtal eller stapla problemen på hög. Om medarbetaren gör något fel då är det din skyldighet som chef att ta upp det så fort som möjligt. Personen måste få en chans och veta vad du tycker för att han/hon ska kunna åstadkomma en förändring. Om det ändå inte blir någon förändring då har du åtminstone bra argument vid nästa lönesamtal.

Gunilla

Jag stirrade på sökningen som hade resulterat i ett besök på min hemsida. Någon hade googlat för att söka stöd och motivation att våga ta steget och sluta sin chefsjobb utan att tappa ansiktet. Frågan gnagde vidare i mig, har vi chefer som hellre skulle vilja göra något annat men inte vågar bryta upp?

Du som inte vill vara chef, du som inte vill förbättra ditt ledarskap, du som inte vill hantera personal, du som inte vill sitta på möten. Du som  inte har förstått det förrän du sitter med ditt chefsjobb, högre lön, mer befogenheter och ett ansvar du måste förvalta väl. Du som har personal som är beroende av din förmåga och vilja att leda och entusiasmera men hellre vill ta tag i andra arbetsuppgifter!

Vad gör du om du befinner dig där?

Att våga kliva av och återgå till en handläggartjänst, en expertroll eller vad du gjorde före chefskapet ses idag som ett misslyckande. Varför är det så? Att leda personal är ett yrke som inte passar alla och om man har blivit utsedd till chef utan att passa för det så är det faktiskt ledningsgruppen som har gjort en felrekrytering och misslyckandet ligger där.

Mitt råd är att våga kasta in handduken om du själv inte tycker att jobbet ger dig personlig utveckling och glädje. Det ska vara kul att jobba. Det du kan förlora (status, makt, hög lön) är bara yttre faktorer som du omger och identifierar dig med. Livet är så mycket mer och till slut är det din egen självkänsla, dina egna val och dina känslor som får dig att må bra och njuta av jobbet oavsett om det är ett chefsjobb eller inte.

Våga följa din magkänsla när du gör dina val i livet!

Gunilla